Välbehövliga bodybalance

Dagens vick bjöd på cykelglädje och på test av en Keisercykel som visade både RPM och längd på passet. Jag gillade RPM-funktionen då det var kul att se hur fint man passade in i tänket för passet :) Den var ganska smal i halsen och vid styret och ett annat typ av motstånd som var riktigt kul att testa. Den var dessutom skön att cykla på. Nu ska jag inte ha en klass förrän nästa lördag och det känns redan lite tomt :( Men vilket sug jag kommer ha då och vilka snajsiga intervaller det kommer att bjudas på!

När jag var färdig i Frescatihallen efter lite socialt häng och uthämtning av ett par toppar tittade jag på klockan och insåg att jag nog skulle hinna till SATS Södra station för Grazynas sista Bodybalance innan hon pyser till varmare breddgrader för att jobba. Jag är så glad över att jag åkte dit och därmed prioriterade min kropp och egen träning. Kroppen kände igen övningarna och jag fick en stunds balans och närvaro i sinnet. Sååå skönt! Det är dock inte alltid positivt att stå i ett hörn fullt av speglar då man ser sig själv ur alla möjliga vinklar och kan få lite svårt att koncentrera sig (innan man vant sig). Samtidigt är det nyttigt att se hur man står och kan korrigera. Jag har främst varit på så kallade vita klasser i Sollentuna och är jag bortskämd med uppvärmd sal och frös om tårna under avslappningen. Efter passet blev det kramkalas eftersom Grazyna gillar kramar lika mycket som jag. Det kommer bli tomt utan henne. Det enda minuset med kvällen är att det blev lite sådär med middag, men det kan jag ta igen imorgon.

Självporträtt efter passen