Nike Blast dag 2

Nike Blast dag 2 var betydligt bättre än dag 1 i min värld även om dag 1 också hade sina höjdpunkter. Jag började dagen med att försöka upp min kära vän via sms men hon hade det helt enkelt för skönt där hon var så jag tog mig till Paolo Robertos föreläsning själv. Bra start på morgonen! Jag saknade dock lite mer kring hans träningstänk även om pungbrallan var riktigt härlig att skratta åt.

Nr 2 på dagens agenda var en cykelklass för PT-Magnus som jag har sett fram emot. Dels har jag ju hört lite om musiken och dels skulle det bli kul att se Magnus i den rollen. Och oj, han briljerade med ett härliga sätt att instruera...och musiken!! Loving it! Jag vill cykla den klassen igen (och säkert igen), speciellt när jag är piggare i benen och kan pressa mig lite mer (och tidigare i klassen).

Efter en Nike Free (väldigt lite kompis med det där golvet...) och en föreläsning om Träning för optimal hälsa var det dags att sätta sig på cykeln igen med Jessica Clarén och Kjell Olav Engen. Härlig avslutning på helgen med mycket cykelglädje. Precis som det ska vara och snyggt levererat. Kanske skulle ha tagit en idolbild :) Det får bli nästa år.

Det enda jag skulle velat göra som jag inte fick in i schemat var att cykla med Nils Torring...deltagarna var helt lyriska efteråt och jag stod (visserligen nöjd med föreläsningen) men med en liten tomhetskänsla. Next time det med.

Egentligen hade jag velat cykla den där måndagsklassen som jag gillar så mycket på Sats Stadshagen imorgon, men min kropp skriker efter vila så det får bli en annan gång tyvärr. Jag har tagit det ganska lugnt nu ikväll...hängt i soffan, druckit te (tyvärr inte ätit så mycket pga bristande aptit av en annan grej), kollat Homeland, tvättat och diskat. Är sådär redo för en ny vecka även om jag känner mig riktigt inspirerad träningsmässigt. En sovmorgon hade inte skadat :) Nu återstår att hänga tvätt, annars ska jag försöka sova...är trött i huvudet efter en del tänk i soffan och alla helgens intryck.

Att kliva ut ur bekvämlighetszonen

Träning handlar om att utmana sig själv i många lägen och våga släppa kontrollen. Det är något jag ständigt försöker göra när jag tränar och på ett sätt är varje träningspass en utmaning.

Under hösten har jag utmanat mig själv inom två andra områden i livet. För ganska exakt fem månader tog jag ett litet kliv mot kanten. Ett kliv som jag oerhört sällan tar för att det inte är värt det. Men nu av någon anledning bara följde jag med och lät mig utmanas. För ett par veckor sen insåg jag att jag helt utan att jag visste om det hade jag släppt taget helt och kastat mig ut ur bekvämlighetszonen. Och jag kände mig samtidigt trygg. Jag var lite oförberedd på det, men insåg att oavsett vad som händer i den där zonen så är det en bra sak att ha tagit sig dit. Släppa men samtidigt vara trygg, konstig (eller kanske snarare ovan) men bra kombination. Men nu, i sann Annica-anda, har jag en dubbel känsla. Dels vill jag återta kontrollen och hitta tillbaka till bekvämlighetszonen och dels vill jag vara kvar för jag gillar känslan i den där mer utlämnande zonen. Jag är glad över att jag omedvetet vågade anta utmaningen och ta steget, oavsett vad som händer. Det kan ju bli så att steget in i den utlämnande zonen växer och blir en bekvämlighetszon. Och då menar jag inte att man lutar sig tillbaka och är nöjd utan att det snarare är så att bekvämlighetszonen har utökats och omfattar det nya, in a good way. Våga ta risker placerar sig inom ramen för den zon man känner sig bekväm i. Vissa dagar är bara all happy och vissa dagar kanske bjuder på mer utmaning och kanske inte all happy, men som ändå omfamnar en med en trygghetskänsla som får en att lyfta lite till. Och som gör en starkare!

Min helg so far...

Min fredag var galet bra på alla sätt...effektiv på jobbet (missade dock ett tårtkalas), fantastiskt härlig klass med finbesök och sen lika fantastiskt god mat och med så härligt sällskap. Deltagarna på klassen gav mig så mycket energi och glädje och den feedback som jag fick i salen och även via Jenny i receptionen gjorde att jag sträckte på mig så att PT-Magnus hade blivit stolt. Jag är så ödmjuk inför varje klass och är så glad över att deltagarna hittar till klasserna och gillar dem.

Idag var det dag 1 av The Nike Blast och jag har längtat sen förra året. Jag har dock inte varit lika pepp som jag hade väntat mig att jag skulle vara, men var övertygad om att det skulle komma på plats. Tyvärr så började dagen med dålig skyltning, lång lång kö och lite allmänt dålig logistik (en smal trappa upp till fem salar???) så jag och flera med mig missade första klassen. Väl en trappa upp stannade jag kvar. Spanade lite på några klasser, länge vid cykelsalen och sen var det dags för mig att börja träna. Äntligen!! In control med Kjell Olav Engen. Han får mig att bli nyförälskad i spinning varje gång han ställer sig på cykelscenen. Min opepphet försvann helt och jag bara satt där med ett löjligt leende på läpparna samtidigt som mjölksyran pumpade i musklerna. Härligt som attans! Sen försökte jag mig på att stå upp och ner med lekfulla Johanna Anderssons vägledning och jag avslutade dagen något tidigare än beräknat med Jessica Claréns spinningklass. Bra bas, bra känsla, perfekta intervaller men stumma ben på den här deltagaren.

Lite tråkigt att jag inte hade samma känsla under den första dagen av The Blast som jag gjorde förra året, men förhoppningarna är stora inför dag 2 imorgon.

Nu laddar jag i soffan och försöker få bort en lätt huvudvärk och en lätt frustration. Imorgon ska jag rocka igen!!

Bergsprängare ger också ifrån sig ljud i form av musik

När jag kom till KTH-hallen idag skulle jag ha två klasser efter varandra för en grupp som inte är så träningsvana utan får testa på lite lika aktiviteter i hallen. Den här veckan hade turen kommit till spinning puls och det är alltid kul att klass för dem vilket sker någon gång per termin ungefär. Jag har en ny dator och var lite spänd på hur det skulle gå att bränna ut klassen på skiva och så, men det gick alldeles lysande imorse så jag var väldigt pepp.

Den som läser det här kan ju tänka sig vad som hände när jag stoppade in skivan i cd-spelaren....allt som kommer ur högtalaren är ett dovt basljud som inte gav någon direkt indikation på vilken låt det var. Deltagarna börjar trilla in och där står jag med basljudet...Springer upp till receptionen för att kolla om någon där kan hjälpa mig. Det visade sig inte vara fallet men jag fick sällskap ner iaf. En deltagare försökte också kika, men icke...Det slutar i alla fall med att någon kommer på att det finns en bergsprängare i ett rum som vi kan använda. Den hämtas och jag tänker att yes, nu har vi lite musik och lite försenade drar vi igång klass 1. Det jag då upptäcker är att det bara låter när jag andas i micken, inte när jag pratar...Det slutar med att jag halvskriker, skuttar lite av och på cykeln för att sänka när jag behöver förklara något kring pulsen och lite sånt. Det var tur att jag tog upplägget och hur det funkade med pulsband och sånt innan vi drog igång volymen på musiken och jag hoppade upp på cykeln.

Under stretchdelen i slutet på klassen när vi står och stretchar ser jag ytterligare en powerknapp (jag hade redan fifflat med tre stycken och kollat alla sladdar) och till klass nr 2 har vi musik. Nu gick det riktigt bra ändå under omständigheterna och deltagarna var ändå nöjda, men det kändes lite snopet. För att uttrycka det milt...Det gjorde att jag längtar ännu mer till fredagens klass då vi kan dra på ordentligt :) Och till lördag såklart :)

Tröttmössa

I de allra flesta fall är jag ganska pigg, speciellt när jag är uppe och sysselsätter mig. Sjunker jag ner i soffan däremot kan det vara kört, somnar inte alltid men jag ägnar inte alltid så mycket tid i den så när jag väl sätter mig i den kan jag har svårt att ta mig upp :) Idag trodde jag att jag skulle vakna med massa energi efter att ha tagit det lugnt i helgen, men icke. Inatt lyckades jag inte sova många timmar, oklart varför, men kände mig faktiskt aldrig stressad över den uteblivna sömnen. Inte ens när det var dags att gå upp...dock inte den bästa morgonen på länge...men den kunde varit sämre också så egentligen klagar jag inte så mycket (men lite) Jag har ändå varit ganska pigg idag, speciellt i förhållande till dagens matintag, och faktiskt ganska snabbtänkt! Men nu börjar det bli lite segt och jag ser fram emot att få krypa ner i sängen ikväll. Tidigare idag slogs jag av den härliga tanken att jag faktiskt inte behöver vara på jobbet så tidigt imorgon utan det räcker om jag är på plats till nio. Insåg dock ganska snart att min välplacerade sovmorgon kommer att ätas upp av rusningstrafiken då det blir aningens fler bilar vid den tiden. Tanken var fin ett tag i alla fall :)

Men innan det är dags för min fiktiva sovmorgon ska jag först ägna kvällen åt lite mer träningsvila och träffa bokklubbstjejerna. Oh joy! Resten av veckan spenderar jag sen mestadels på spinningcykeln och ska bland annat vicka på Frescatihallen på torsdag kl. 19.00. Kom och gör mig sällskap!

Träningsplanering kanske lättar upp skrivkrampen :)

Coolt, nästan soligt ljus utanför fönstret trots att snön faller konstant och jag funderar på om vintern har någon motsvarighet till regnbågen. Mina tankar borde egentligen fokusera på de där meningarna i jobbdokumentet som har varit halva hela veckan, jag får bara inte till det den här veckan. Men en deadline säger att idag måste du bara vara klar så det är bara att bita ihop...inte ens under tidspress kläms meningarna ur...Ovanligt, men det löser sig nog innan dagen är slut.

Den här veckan har varit en mellanvecka träningsmässigt. Har haft en hel del annat inplanerat, visserligen har ett par saker blivit inställda men träningen passade ändå inte in. Känns lite konstigt och är en stor kontrast till förra veckan då jag med glädje skuttade mellan olika träningsanläggningar och landade . Nästa vecka är det som vanligt igen :) Förutom att jag inte har mitt vanliga gäng på tisdagsklassen då det är abonnerat. Kul det också! Måste lägga in färdigställande av specialklasserna i planeringen. Nästa lördag är det dags för distansspinning på KTH-hallen på deltagarnas önskemål. Hoppas på att många kan. Lördagar är ju annars en dag som det inte är några klasser i hallen. Annars har jag två fredagsklasser kvar och ser verkligen fram emot dem...det är ett så underbart sätt att starta helgen på :) Sen blir det lite annan träning också, vad funderar jag fortfarande på så förslag mottages tacksamt!

Dags att sluta fly den andra texten...

Träningskompis, grym träning och livet 2012

Jag tränar allt som oftast på egen hand, dvs jag går dit själv och hänger med andra som flåsar på samma klass eller byter några ord med någon i omklädningsrummet...eftersom jag är social passar det mig alldeles utmärkt. När jag lyfter vikterna vill jag oftast vara själv och jag går på klasser som få av mina vanliga vänner gillar (spinning). Men jag gillar även att träna med någon, det kan vara så härligt att dela träningen med någon. Idag var en sån dag...en ganska ny vän som har flyttat till Köpenhamn är hemma över helgen. Och eftersom jag redan hade bokat in mig på hennes favoritklass idag (även om vi båda hamnade på väntelista från början, när jag vaknade hade det dock löst sig) fick vi chans att ses lite vilket var så vi skulle hinna ses. En kvart innan och fem minuter efter klassen försökte vi uppdatera varandra om livet...jobb, träning, flytt och kärlek. Märkte knappt när instruktören smög in bakom mig i salen. Sen stenhård fokus på backar och tabataintervaller. Galet skönt även om jag kände av gårdagens löpning i benen, men inte så farligt ändå. Min tredje klass för instruktören och det är grymt bra klasser, förstår varför det är favoriter! Det är så härligt att få cykla för bra instruktörer och jag blir alltid lika glad när jag hittar en instruktör som har alla bitar som jag vill ha hos en instruktör. Bra upplägg, bra musik som tar pulsen dit den ska och pepp utan att vara peppig. Bra förmiddag på flera sätt med andra ord.

Jag har under veckan kommit fram till att 2012 handlar om att hitta balans. Just nu funderar jag på hur jag hamnade där jag är nu och vad jag gör för att hitta balansen igen. Och med balans menar jag något mer än bara den fysiska balansen man behöver och mer än balans mellan jobb och fritid. Mycket handlar om balans känslomässigt, utöver det andra och utöver balans med kost, träning och livet. Balans handlar om tillit, trygghet och glädje. Om mitt 2012 blir som den första dagen på året så blir det ett fantastiskt år, precis som det konstaterades redan vid frukosten den dagen. Men för att det ska bli fantastiskt behöver jag våga hoppa. Och ibland kan jag behöva sällskap i hoppet och ibland vill jag hoppa själv. Det är delvis där tryggheten kommer in. Om det finns en grundtrygghet hoppar jag gärna själv, ofta och ibland högre och längre, eftersom självständigheten är en del av det som gör mig stark. Men att hitta grundtryggheten är viktigt, vara nöjd med det som faktiskt finns mitt framför ögonen och våga känna, vem vet, det kanske blir tokbra i slutändan!

Sammanfattningsvis kan man säga att jag imorgon skulle vilja vakna med samma känsla som förra söndagen, istället har jag precis insett att jag kommer vakna till ett tomt kylskåp och eftersom jag är en frukostmänniska kommer jag att vara lätt besviken...så mycket för den balansen. Det hade varit så mycket bättre om jag hade kommit på det innan min Ica precis hade stängt. Och jag kan inte ens göra scones då jag har utlokaliserat mitt bakpulver...smart drag då, mindre smart ikväll (eller snarare imorgon bitti!).