Bergsprängare ger också ifrån sig ljud i form av musik

När jag kom till KTH-hallen idag skulle jag ha två klasser efter varandra för en grupp som inte är så träningsvana utan får testa på lite lika aktiviteter i hallen. Den här veckan hade turen kommit till spinning puls och det är alltid kul att klass för dem vilket sker någon gång per termin ungefär. Jag har en ny dator och var lite spänd på hur det skulle gå att bränna ut klassen på skiva och så, men det gick alldeles lysande imorse så jag var väldigt pepp.

Den som läser det här kan ju tänka sig vad som hände när jag stoppade in skivan i cd-spelaren....allt som kommer ur högtalaren är ett dovt basljud som inte gav någon direkt indikation på vilken låt det var. Deltagarna börjar trilla in och där står jag med basljudet...Springer upp till receptionen för att kolla om någon där kan hjälpa mig. Det visade sig inte vara fallet men jag fick sällskap ner iaf. En deltagare försökte också kika, men icke...Det slutar i alla fall med att någon kommer på att det finns en bergsprängare i ett rum som vi kan använda. Den hämtas och jag tänker att yes, nu har vi lite musik och lite försenade drar vi igång klass 1. Det jag då upptäcker är att det bara låter när jag andas i micken, inte när jag pratar...Det slutar med att jag halvskriker, skuttar lite av och på cykeln för att sänka när jag behöver förklara något kring pulsen och lite sånt. Det var tur att jag tog upplägget och hur det funkade med pulsband och sånt innan vi drog igång volymen på musiken och jag hoppade upp på cykeln.

Under stretchdelen i slutet på klassen när vi står och stretchar ser jag ytterligare en powerknapp (jag hade redan fifflat med tre stycken och kollat alla sladdar) och till klass nr 2 har vi musik. Nu gick det riktigt bra ändå under omständigheterna och deltagarna var ändå nöjda, men det kändes lite snopet. För att uttrycka det milt...Det gjorde att jag längtar ännu mer till fredagens klass då vi kan dra på ordentligt :) Och till lördag såklart :)

Tröttmössa

I de allra flesta fall är jag ganska pigg, speciellt när jag är uppe och sysselsätter mig. Sjunker jag ner i soffan däremot kan det vara kört, somnar inte alltid men jag ägnar inte alltid så mycket tid i den så när jag väl sätter mig i den kan jag har svårt att ta mig upp :) Idag trodde jag att jag skulle vakna med massa energi efter att ha tagit det lugnt i helgen, men icke. Inatt lyckades jag inte sova många timmar, oklart varför, men kände mig faktiskt aldrig stressad över den uteblivna sömnen. Inte ens när det var dags att gå upp...dock inte den bästa morgonen på länge...men den kunde varit sämre också så egentligen klagar jag inte så mycket (men lite) Jag har ändå varit ganska pigg idag, speciellt i förhållande till dagens matintag, och faktiskt ganska snabbtänkt! Men nu börjar det bli lite segt och jag ser fram emot att få krypa ner i sängen ikväll. Tidigare idag slogs jag av den härliga tanken att jag faktiskt inte behöver vara på jobbet så tidigt imorgon utan det räcker om jag är på plats till nio. Insåg dock ganska snart att min välplacerade sovmorgon kommer att ätas upp av rusningstrafiken då det blir aningens fler bilar vid den tiden. Tanken var fin ett tag i alla fall :)

Men innan det är dags för min fiktiva sovmorgon ska jag först ägna kvällen åt lite mer träningsvila och träffa bokklubbstjejerna. Oh joy! Resten av veckan spenderar jag sen mestadels på spinningcykeln och ska bland annat vicka på Frescatihallen på torsdag kl. 19.00. Kom och gör mig sällskap!

Träningsplanering kanske lättar upp skrivkrampen :)

Coolt, nästan soligt ljus utanför fönstret trots att snön faller konstant och jag funderar på om vintern har någon motsvarighet till regnbågen. Mina tankar borde egentligen fokusera på de där meningarna i jobbdokumentet som har varit halva hela veckan, jag får bara inte till det den här veckan. Men en deadline säger att idag måste du bara vara klar så det är bara att bita ihop...inte ens under tidspress kläms meningarna ur...Ovanligt, men det löser sig nog innan dagen är slut.

Den här veckan har varit en mellanvecka träningsmässigt. Har haft en hel del annat inplanerat, visserligen har ett par saker blivit inställda men träningen passade ändå inte in. Känns lite konstigt och är en stor kontrast till förra veckan då jag med glädje skuttade mellan olika träningsanläggningar och landade . Nästa vecka är det som vanligt igen :) Förutom att jag inte har mitt vanliga gäng på tisdagsklassen då det är abonnerat. Kul det också! Måste lägga in färdigställande av specialklasserna i planeringen. Nästa lördag är det dags för distansspinning på KTH-hallen på deltagarnas önskemål. Hoppas på att många kan. Lördagar är ju annars en dag som det inte är några klasser i hallen. Annars har jag två fredagsklasser kvar och ser verkligen fram emot dem...det är ett så underbart sätt att starta helgen på :) Sen blir det lite annan träning också, vad funderar jag fortfarande på så förslag mottages tacksamt!

Dags att sluta fly den andra texten...

Träningskompis, grym träning och livet 2012

Jag tränar allt som oftast på egen hand, dvs jag går dit själv och hänger med andra som flåsar på samma klass eller byter några ord med någon i omklädningsrummet...eftersom jag är social passar det mig alldeles utmärkt. När jag lyfter vikterna vill jag oftast vara själv och jag går på klasser som få av mina vanliga vänner gillar (spinning). Men jag gillar även att träna med någon, det kan vara så härligt att dela träningen med någon. Idag var en sån dag...en ganska ny vän som har flyttat till Köpenhamn är hemma över helgen. Och eftersom jag redan hade bokat in mig på hennes favoritklass idag (även om vi båda hamnade på väntelista från början, när jag vaknade hade det dock löst sig) fick vi chans att ses lite vilket var så vi skulle hinna ses. En kvart innan och fem minuter efter klassen försökte vi uppdatera varandra om livet...jobb, träning, flytt och kärlek. Märkte knappt när instruktören smög in bakom mig i salen. Sen stenhård fokus på backar och tabataintervaller. Galet skönt även om jag kände av gårdagens löpning i benen, men inte så farligt ändå. Min tredje klass för instruktören och det är grymt bra klasser, förstår varför det är favoriter! Det är så härligt att få cykla för bra instruktörer och jag blir alltid lika glad när jag hittar en instruktör som har alla bitar som jag vill ha hos en instruktör. Bra upplägg, bra musik som tar pulsen dit den ska och pepp utan att vara peppig. Bra förmiddag på flera sätt med andra ord.

Jag har under veckan kommit fram till att 2012 handlar om att hitta balans. Just nu funderar jag på hur jag hamnade där jag är nu och vad jag gör för att hitta balansen igen. Och med balans menar jag något mer än bara den fysiska balansen man behöver och mer än balans mellan jobb och fritid. Mycket handlar om balans känslomässigt, utöver det andra och utöver balans med kost, träning och livet. Balans handlar om tillit, trygghet och glädje. Om mitt 2012 blir som den första dagen på året så blir det ett fantastiskt år, precis som det konstaterades redan vid frukosten den dagen. Men för att det ska bli fantastiskt behöver jag våga hoppa. Och ibland kan jag behöva sällskap i hoppet och ibland vill jag hoppa själv. Det är delvis där tryggheten kommer in. Om det finns en grundtrygghet hoppar jag gärna själv, ofta och ibland högre och längre, eftersom självständigheten är en del av det som gör mig stark. Men att hitta grundtryggheten är viktigt, vara nöjd med det som faktiskt finns mitt framför ögonen och våga känna, vem vet, det kanske blir tokbra i slutändan!

Sammanfattningsvis kan man säga att jag imorgon skulle vilja vakna med samma känsla som förra söndagen, istället har jag precis insett att jag kommer vakna till ett tomt kylskåp och eftersom jag är en frukostmänniska kommer jag att vara lätt besviken...så mycket för den balansen. Det hade varit så mycket bättre om jag hade kommit på det innan min Ica precis hade stängt. Och jag kan inte ens göra scones då jag har utlokaliserat mitt bakpulver...smart drag då, mindre smart ikväll (eller snarare imorgon bitti!).

Lovely, sunny running

Helt ljuvligt fantastiskt väder idag, sol från en klarblå himmel och några få minusgrader...mitt favoritvinterväder. Den känslan som är i luften när temperaturen har tagit sig under nollan är så fantastisk, älskar verkligen krispigheten i luften. Redan igår var jag lite sugen på att ge mig ut idag och försökte ragga lite sällskap men gick bet. Då hade jag ingen aning om dagens väder utan kände bara att det var längesen jag var ut nu, allt för längesen...När jag tittade ut bestämde jag mig, ut skulle jag! Sagt och gjort, på med underställ, tights, mössa och fleecetröja :)




Nu har inte förutsättningarna varit de bästa så jag vet varför jag inte sprungit på ett tag, men vad jag har saknat löpningen. Det är sällan jag känner mig så avslappnad som under löprundan och jag insåg i någon skogsglänta när solen hittade mitt ansikte att det är det här som får mig att må bra och inte konstigt att jag blir spänd när det fattas mig. Lyckades skingra tankarna ordentligt i spåret vilket var välbehövligt. Sprang i knappt 45 minuter och bara njöt...sen gick det långsamt (parerade för en del isfläckar också vilket slukar tid) men jag ville inte ha ett högt tempo utan jag ville hitta känslan och njuta men ändå bli trött. Jag lyckades! Min Nike GPS hade lite problem med täckningen så hur långt jag egentligen sprang är lite oklart men på ett ungefär har jag koll på. Jag sprang lite mellan de olika spåren så jag kunde inte mäta på det sättet heller.

När jag kom hem drog jag fram mattan och stretchade....riktigt riktigt skönt! Vill ha mer av båda delarna och snart

-Bloggat från stretchmattan :)

Det där med svagheter...

Jag vill så gärna summera året (hej, jag sprang två lopp under 2011!!) och tänka mål 2012, men jag är inte riktigt där än. Så det kommer...Jag kan dock konstatera att alla är galet exalterade över 2012 och det är nog jag också. Men jag behöver formulera ett par mål för året.

Idag snoozade jag igång dagen för att sen åka och träffa Magnus. Jag tycker att det är lite galet men så bra att han lyckas få mig att svettas så att det droppar ner på golvet utan att jag egentligen rör mig så många meter i rummet. Men övningarna vi har gjort efter jul har varit utmanande på alla sätt och det vet han så väl. Magnus har en förmåga att hitta svagheter och få i alla fall mig att utmana mig på ett sätt som få har lyckats med tidigare. Men han gör det med sån kontroll på var jag befinner mig att jag inte kan bli annat än imponerad. Det är faktiskt en dröm att hitta personlig tränare som ser på ett djupare plan och som vågar poängtera det han observerar. Svagheterna är till för att utmanas. Ibland vet man inte vilka alla är och ibland behöver man hjälp med att våga utmana. Jag har litegrann tappat delar av mig och ett av målen 2012 (ja, jag nosar lite på dem redan nu) är att hitta delarna igen och få en bättre balans i mig...vet ju att den finns där! Idag tryckte han rejält på flera dagar och jag var både lite knäckt men stärkt när jag gick därifrån.

Återkommer med resten av årsplaneringen och sånt när jag är redo!

Träningsmässigt sitter faktiskt gårdagens cycle puls på Sats Stadion kvar som ett fantastiskt jobbigt men fantastiskt härligt träningspass den här veckan. Det är dock lite tråkigt att de bra klasserna går när jag själv har klasser.