Två månader...

...är det kvar till loppet. Eller egentligen var det två månader igår så idag är det två månader minus en dag. Och jag har inte ens tagit ut och vädrat cykeln än. Måste dock säga att det är först nu som gruset börjar försvinna så smått så det börjar bli okej att cykla. Jag har de senaste två veckorna börjat tvivla på att jag kommer att klara av det hela. Det är ju inte så att jag har cyklat speciellt mycket de senaste åren och det är bara två ynka månader och jag är ju faktiskt lite rädd för de där branta nerförsbackarna. Sen kan man även vända på det och säg att det faktiskt är två hela månader (okej, minus en dag) och tänk vad mycket jag hinner cykla på den tiden och jag kommer att kunna ha en riktigt skön känsla när jag glider ur startfållan (även om det kommer att vara med skräckblandad förtjusning). Jag har tänkt att jag ska ta en kort testtur med cykeln nu i veckan (troligtvis i helgen) och längtar efter det. Sen har jag fått mitt startnummer och allt känns helt plötsligt så verkligt :) Så nu är det bara för den där självkänslan att hitta tillbaka till mitt lilla huvud, men den har ju lite (men bara lite) tid på sig.