Min dag började med en smäll, min bil och ett annat fordons dörr. Jag brukar säga att min bil inte gillar att pussas och det har vi lyckats undvika tills nu, min trogna följeslagare och jag. Och jag skulle nog inte säga att det här var en puss heller utan jag lyckades snarare åsamka en riktig käftsmäll. Kändes galet overkligt då och lika overkligt nu. Det kommer visserligen ta tid innan jag har lyckats smälta händelsen, men efter att ha jobbat hemma idag har jag tänkt och tänkt och tänkt, och då inte bara på jobb :) Insett att 2012 inte är mitt år och längtar galet mycket till 2013 (13 har alltid varit mitt nummer så då måste det ju bli mitt år!). Jag har nu några månader på mig att vända min negativa spiral till en positiv sådan för när vi går in i 2013 vill jag göra det med ett leende på läpparna och sen ha det där hela året precis som 2011. Och visst är det klart att även 2013 kommer att bjuda på nedgångar som livet gör även när man mår bra, men det handlar mycket om hur man mår när man möter dem och vilken motståndskraft vi har i det läget. Nu har flera saker summerats i att dagens smäll tog riktigt hårt och just i det läget var jag väldigt ensam. Misstolka mig rätt nu, men det kanske var en smäll jag behövde.
Jag har flera, flera ljusglimtar från sommaren, de flesta mitt i vardagen, mitt i lunginflammationen, när jag blev bättre men ändå inte helt bra och under augusti när musiken hade en stor plats i min tillvaro. Många av glimtarna har varit med den som jag spenderar mest tid med och som parkerat i den där vänstra delen av min kropp som pulserar lite extra när han finns nära, just som det ska vara.
Men även lyckan i att få svettas igen i slutet på augusti och känna att kroppen håller. Det är en fantastisk skön känsla. Och det är där jag behöver fokusera nu...på träningen. Den är en viktig ingrediens i mitt liv när jag mår som bäst och det tänker jag göra snart igen!! Tänker ju inte direkt vänta in 2013 om det var så ovanstående kunde tolkas. Dagens haveri kommer som sagt leva kvar i mig ett tag framöver, om inte annat så rent praktiskt, men det betyder inte att jag redan i morgon kan börja resan mot 2013. Och det gör jag med ett nytt upplägg på cykelklassen kl.18.00 i morgon på KTH-hallen. Kom och cykla med mig!
Jag har flera, flera ljusglimtar från sommaren, de flesta mitt i vardagen, mitt i lunginflammationen, när jag blev bättre men ändå inte helt bra och under augusti när musiken hade en stor plats i min tillvaro. Många av glimtarna har varit med den som jag spenderar mest tid med och som parkerat i den där vänstra delen av min kropp som pulserar lite extra när han finns nära, just som det ska vara.
Men även lyckan i att få svettas igen i slutet på augusti och känna att kroppen håller. Det är en fantastisk skön känsla. Och det är där jag behöver fokusera nu...på träningen. Den är en viktig ingrediens i mitt liv när jag mår som bäst och det tänker jag göra snart igen!! Tänker ju inte direkt vänta in 2013 om det var så ovanstående kunde tolkas. Dagens haveri kommer som sagt leva kvar i mig ett tag framöver, om inte annat så rent praktiskt, men det betyder inte att jag redan i morgon kan börja resan mot 2013. Och det gör jag med ett nytt upplägg på cykelklassen kl.18.00 i morgon på KTH-hallen. Kom och cykla med mig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar