Veckostart!

Som för så många andra är inte måndagar veckans bästa dag, men samtidigt brukar jag alltid se fram emot vad som händer i veckan och det finns ju ingen dag som inte är bra på sitt sätt. Den här veckan är ett väldigt ovanligt undantag och den känns tyngre än vanliga veckor. Och till en början förstod jag inte riktigt varför, men sen blev ett par saker klara och jag kommer landa på andra sidan torsdagen med ett lättare hjärta. Egentligen ingen stor grej alls, men jag är lite nervös och det räcker! Fick idag sms, ett försök till att få mig att må bättre, något i stil med "då kan det bara bli bättre" när vi kort kommenterade min något tyngre start på veckan än vanligt. En typisk grej som jag skulle kunna skriva, men idag blev det ingen uppmuntran alls tyvärr. Konstigt, men det kändes väldigt platt och hurtigt när jag fick det vilket ju inte alls var avsändarens tanke alls. Andra tråkiga dagar som behöver muntras upp hade det sms:t fått mig att le vilket det garanterat kommer få mig att göra nästa gång det dimper ner i min telefon. Med andra ord är såna ord välkomna, men ibland får de tydligen inte önskad effekt. Längtar aningens till torsdag kväll...Något jag dock behöver bli bättre på är att anamma de få dagar om året jag känner mig lite mindre på topp. Inte för att för den sakens skull gräva ner sig utan snarare acceptera att det finns stunder som dessa. För det blir bättre :)

En tråkig sak med den här veckan är att jag inte har en enda klass. Känns riktigt konstigt...men det innebär också att jag kommer vara så taggad nästa tisdag!

För att lätta lite på trycket gav jag mig ut i den soliga blåsten precis innan det blev mörkt. Den som fick mig att springa vet hur bra jag mår efteråt och tillät mig att inte vara på topp under de få minuter vi var ute. Och tillät mig att inte behöva höra kilometerrösten och att bara låta mig vara bortsett från ett par uppmuntrande ord. Två korta kilometer blev det i ett spår med varierad terräng och ganska långsamt. Det viktiga idag var inte att mata kilometer även om jag i efterhand gärna hade sprungit ett varv till, utan att få komma ut en liten stund och springa av mig lite. Och jag kan bara konstatera att jag behöver komma ut ofta för att få balans. Så nu har jag bestämt att jag måste få in minst ett pass i veckan, för själen i första hand. Jag älskar att spendera tid i en gruppträningssal, men den friska luften gör mig lycklig. Sen trodde jag länge att jag inte kunde springa och hej, jag är visserligen inte snabb men jag springer! Lycka! Behöver jag säga att jag längtar till Magnus tar ut träningen i en park eller så?! På fredag tänkte jag bege mig ut igen och jag har hört det ryktas om lite varmare vindar och sol!