Jag tränar allt som oftast på egen hand, dvs jag går dit själv och hänger med andra som flåsar på samma klass eller byter några ord med någon i omklädningsrummet...eftersom jag är social passar det mig alldeles utmärkt. När jag lyfter vikterna vill jag oftast vara själv och jag går på klasser som få av mina vanliga vänner gillar (spinning). Men jag gillar även att träna med någon, det kan vara så härligt att dela träningen med någon. Idag var en sån dag...en ganska ny vän som har flyttat till Köpenhamn är hemma över helgen. Och eftersom jag redan hade bokat in mig på hennes favoritklass idag (även om vi båda hamnade på väntelista från början, när jag vaknade hade det dock löst sig) fick vi chans att ses lite vilket var så vi skulle hinna ses. En kvart innan och fem minuter efter klassen försökte vi uppdatera varandra om livet...jobb, träning, flytt och kärlek. Märkte knappt när instruktören smög in bakom mig i salen. Sen stenhård fokus på backar och tabataintervaller. Galet skönt även om jag kände av gårdagens löpning i benen, men inte så farligt ändå. Min tredje klass för instruktören och det är grymt bra klasser, förstår varför det är favoriter! Det är så härligt att få cykla för bra instruktörer och jag blir alltid lika glad när jag hittar en instruktör som har alla bitar som jag vill ha hos en instruktör. Bra upplägg, bra musik som tar pulsen dit den ska och pepp utan att vara peppig. Bra förmiddag på flera sätt med andra ord.
Jag har under veckan kommit fram till att 2012 handlar om att hitta balans. Just nu funderar jag på hur jag hamnade där jag är nu och vad jag gör för att hitta balansen igen. Och med balans menar jag något mer än bara den fysiska balansen man behöver och mer än balans mellan jobb och fritid. Mycket handlar om balans känslomässigt, utöver det andra och utöver balans med kost, träning och livet. Balans handlar om tillit, trygghet och glädje. Om mitt 2012 blir som den första dagen på året så blir det ett fantastiskt år, precis som det konstaterades redan vid frukosten den dagen. Men för att det ska bli fantastiskt behöver jag våga hoppa. Och ibland kan jag behöva sällskap i hoppet och ibland vill jag hoppa själv. Det är delvis där tryggheten kommer in. Om det finns en grundtrygghet hoppar jag gärna själv, ofta och ibland högre och längre, eftersom självständigheten är en del av det som gör mig stark. Men att hitta grundtryggheten är viktigt, vara nöjd med det som faktiskt finns mitt framför ögonen och våga känna, vem vet, det kanske blir tokbra i slutändan!
Sammanfattningsvis kan man säga att jag imorgon skulle vilja vakna med samma känsla som förra söndagen, istället har jag precis insett att jag kommer vakna till ett tomt kylskåp och eftersom jag är en frukostmänniska kommer jag att vara lätt besviken...så mycket för den balansen. Det hade varit så mycket bättre om jag hade kommit på det innan min Ica precis hade stängt. Och jag kan inte ens göra scones då jag har utlokaliserat mitt bakpulver...smart drag då, mindre smart ikväll (eller snarare imorgon bitti!).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar