Platt fall

Så dålig timing hade halsen. Och jag som i vanliga fall har världens bästa immunförsvar! (Sex år sen jag hade feber sist och sju år sen jag var kraxig i halsen). Planen var att hålla sex spinningklasser på åtta dagar, så skoj! Dessa dagar var även inplanerade med middagar och annat skoj som skulle förgylla min tillvaro. Fem av sex klasser är hittills bortvickade och en middag inställd. Jag har en riktigt kraxig röst, och dessutom en väldigt opassande hosta. I helgen kände jag mig febrig lite från och till och var extra glad över att jag vickade bort helgens klasser, men annars mådde jag bra. I måndags var jag på jobbet med min kraxiga röst men mådde bra i övrigt. Skuttar iväg och äter middag ute som planerat (har dock vickat bort tisdagen och onsdagen för rösten är inte okej plus att jag hostar!) men kommer hem till en för mig ganska hög feber. Bestämmer mig någonstans för att nog stanna hemma på tisdagen. Klokt beslut för febern hänger kvar på ungefär samma nivå när jag vaknar och jag känner mig långt ifrån okej. Tisdagen känns lite suddig, men jag parkerade horisontellt i soffan och stannade där hela dagen. Såg hela säsong två av Downton Abbey (undrar vad jag ska göra idag?!). Febern lättade nu någon gång på morgontimmarna (tack!) men däremot har jag hostat en hel del i natt och nu på morgonen vilket jag inte gjorde igår. Soffläge idag också för att inte få ett till bakslag. Väldigt okaxiga dagar, men snart är jag tillbaka!

Idag verkar jag dessutom fått tillbaka aptiten (längesen jag åt en tallrik yoghurt i så fort!) och det känns så skönt. Allt jag fick i mig igår var ett par nävar jordgubbar och ett och ett halvt glas juice utöver vattnet jag drack. Tänk vad feber kan påverka.

Och högst ofrivilligt träningsuppehåll blev det, men jag har samtidigt inte haft en tanke på att träna. Kroppen har en förmåga att vara ganska smart. Jag hoppas att jag är fit for fight till på söndag så att jag kan hålla den den där sjätte klassen! Men innan dess tänker jag bara ta det lugnt.