lördag 7 april 2012

Sluta?

Som instruktör ingår det att alla inte gillar det upplägg man har, den musik man väljer eller bara den ledarstil eller personlighet man har. Alla är inte lika och man gillar inte alla, så är jag också som deltagare. Vissa instruktörer tycker jag inte passar mig och då väljer jag bort dem nästa gång jag funderar på vilket pass jag ska gå på. Egentligen inga konstigheter, men när jag är på instruktörssidan av det här tar jag åt mig. För det är så att det är mycket lättare att ta åt sig av en negativ kommentar än av 20 positiva kommentarer. Varför är det så? I det läget skulle man ju kunna säga 20-1 och vara supernöjd, men det smyger sig kvar.

Igår höll jag och en annan instruktör en tretimmars lååångfredagsspinning. Jag hade två helt underbara gäster på plats och tillsammans med övriga deltagare gav de verkligen energi. Jag hade två delar, dels starten och sen de nästsista 45 minutrarna. Efteråt står jag och pratar med en av gästerna, lite nyfiken på hur hennes kropp kändes och vad hon tyckte om cykeln när en deltagare kommer fram. För henne var det väldigt viktigt att framföra att det var en låt som hon verkligen tyckte var riktigt dålig, passet totalt var bra tillade hon, men den där låten var verkligen inte alls bra och hon tappade under den låten. Hon konstaterade även att hon inte gillade rock och det här var en av tre (fyra, lite beroende på hur man klassificerar dem) rocklåtar och speciellt inte David Bowie vilket det här var. Hon säger samtidigt att hon vet att många gillar rock så det var nog bara hon, men den låten var verkligen kass.

Jag vet att jag inte borde ta åt mig av kritik mot en låt på mina 90 minuter som jag hade, men det gjorde jag. Och det har nog delvis med sättet det framfördes på. För jag konstaterar också att alla kan inte gilla allt i alla lägen. Själv skulle jag aldrig gå fram om det var en låt på tre timmar som jag inte gillade, men det här var viktigt för den här deltagaren och jag tar till mig kritiken och funderar på vad jag ska göra bättre till nästa gång. Det skulle krasst kunna vara så att det var 10 deltagare på klassen som verkligen gillade den men inte sa något.

Det här tillsammans med att jag inser hur lite jag kan om att få till bra mixar i mixmeister, något jag verkligen verkligen vill kunna (...måste nog lägga ner massa tid på att leka och lära) fick mig att fundera på om jag ska fortsätta vara instruktör. Den som läser detta kan säkert konstatera att jag är överkänslig och drar förhastade slutsatser, men jag skulle mer se det som att fundera på vad jag gör och för vem. Jag gillar att sätta ihop klasser och att få deltagarna att utmana sig själva och bli härligt stolta över sina insatser. Jag gillar när deltagarna tittar upp och möter ens blick, eller när de fokuserar så och försvinner bort från salen och bara låter musiken driva dem framåt. Tisdagar när jag har klass på KTH-hallen är ju en av veckans bästa dagar.

Frågan är om.

Dags att byta om och hålla en klass :)


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar