Första milen!

Galen dag och jag måste nog erkänna att jag är lite smånöjd med mig själv! Jag sprang milen för första gången...en dag och en känsla som jag har längtat efter. Men jag ska inte säga att det var lätt, men jag hade ett grymt sällskap som peppade mig när jag dippade och tyvärr gnällde lite. Under en period, okej två perioder, trodde jag att jag skulle få ge upp helt och bara gå resten. Jag tar det lite mer från början...

Strax efter halv tio på förmiddagen idag mötte jag upp Mia och Emelie på Grönsta gärde för att tillsammans med dem ta mig an Lidingö tjejloppsbanan tillika sista milen på Lidingöloppet. Emelie skulle ha ett återhämtningspass, Mia behövde också ta det lugnt och var sällskap och pepp under hela tiden. Här är jag, Emelie och Mias fot innan vi joggade iväg...

(bild lånad från MarathonMia)

Jag hade sagt till Mia att jag ville springa/gå banan, men riktigt så blev det inte :) När man har så peppande tjejer med sig lyckas man springa mer än jag hade väntat mig. Det var otroligt skönt att vara ute, grymt jobbigt men samtidigt trevligt! Mia lyckades underhålla mig under en tung period så att några hundra meter gick lättare och jag kom in i en känsla där jag kunde njuta lite igen. Det var en härlig känsla. Dock inte så långvarig :)

Jobbigast på hela milen var Karins backe...Abborrbacken kan ju slänga sig i väggen i jämförelse. Karin var nära att knäcka mig på riktigt och det gäller att komma ihåg det när den kommer och bara andas och gå i början. Och små steg. Jag ska ha Mias ord i huvudet och Emelies lätta fötter som en bild framför mig när jag tar mig an den. Sen också ta mig an den taktik som de försökte få in i mig idag...Tänka att det är tre kilometer kvar och det litegrann nollställa och tänka att det har jag sprungit många gånger förut. Har med mig så mycket pepp från dagens pass, Mia är verkligen grym även på den fronten.

Fortfarande hyffsat pigg (Emelie var pigg hela vägen och så grym) innan Abborrbacken:

(bild lånad från MarathonMia)

Det är bara att konstatera att jag kommer att anmäla mig till loppet...ska bara avvakta känslan i benen imorgon :) Skulle knäna värka på ett oskönt sätt vet jag inte om det är värt att köra i år, då kan jag vänta till nästa år. Men jag är grymt sugen!

Efter passet, stretchade jag och kollade på dem som sprang testloppet. Där stod jag bra ;) Sen iväg, äta en bra lunch för att sen dra till SSIF:s höstupptakt. Det bjöds på BodyAttack och CXWORX. Jag hoppade dock över attacken och tittade på och längtade upp på golvet. Det är ju ett så roligt pass, men jag skulle vicka på cykelpasset precis efter så jag lät benen vila lite. Jag var dock med på corepasset och det var så bra och jobbigt. Vill köra igen när kroppen känns lite piggare! Jag hann även med att hämta ut årets kläder innan passet, fina! Behöver jag säga att det är vilodag imorgon :) Skulle iofs vilja ta en kvällspromenad men det är ju inte samma sak...