Nike Blast dag 2

Nike Blast dag 2 var betydligt bättre än dag 1 i min värld även om dag 1 också hade sina höjdpunkter. Jag började dagen med att försöka upp min kära vän via sms men hon hade det helt enkelt för skönt där hon var så jag tog mig till Paolo Robertos föreläsning själv. Bra start på morgonen! Jag saknade dock lite mer kring hans träningstänk även om pungbrallan var riktigt härlig att skratta åt.

Nr 2 på dagens agenda var en cykelklass för PT-Magnus som jag har sett fram emot. Dels har jag ju hört lite om musiken och dels skulle det bli kul att se Magnus i den rollen. Och oj, han briljerade med ett härliga sätt att instruera...och musiken!! Loving it! Jag vill cykla den klassen igen (och säkert igen), speciellt när jag är piggare i benen och kan pressa mig lite mer (och tidigare i klassen).

Efter en Nike Free (väldigt lite kompis med det där golvet...) och en föreläsning om Träning för optimal hälsa var det dags att sätta sig på cykeln igen med Jessica Clarén och Kjell Olav Engen. Härlig avslutning på helgen med mycket cykelglädje. Precis som det ska vara och snyggt levererat. Kanske skulle ha tagit en idolbild :) Det får bli nästa år.

Det enda jag skulle velat göra som jag inte fick in i schemat var att cykla med Nils Torring...deltagarna var helt lyriska efteråt och jag stod (visserligen nöjd med föreläsningen) men med en liten tomhetskänsla. Next time det med.

Egentligen hade jag velat cykla den där måndagsklassen som jag gillar så mycket på Sats Stadshagen imorgon, men min kropp skriker efter vila så det får bli en annan gång tyvärr. Jag har tagit det ganska lugnt nu ikväll...hängt i soffan, druckit te (tyvärr inte ätit så mycket pga bristande aptit av en annan grej), kollat Homeland, tvättat och diskat. Är sådär redo för en ny vecka även om jag känner mig riktigt inspirerad träningsmässigt. En sovmorgon hade inte skadat :) Nu återstår att hänga tvätt, annars ska jag försöka sova...är trött i huvudet efter en del tänk i soffan och alla helgens intryck.

Att kliva ut ur bekvämlighetszonen

Träning handlar om att utmana sig själv i många lägen och våga släppa kontrollen. Det är något jag ständigt försöker göra när jag tränar och på ett sätt är varje träningspass en utmaning.

Under hösten har jag utmanat mig själv inom två andra områden i livet. För ganska exakt fem månader tog jag ett litet kliv mot kanten. Ett kliv som jag oerhört sällan tar för att det inte är värt det. Men nu av någon anledning bara följde jag med och lät mig utmanas. För ett par veckor sen insåg jag att jag helt utan att jag visste om det hade jag släppt taget helt och kastat mig ut ur bekvämlighetszonen. Och jag kände mig samtidigt trygg. Jag var lite oförberedd på det, men insåg att oavsett vad som händer i den där zonen så är det en bra sak att ha tagit sig dit. Släppa men samtidigt vara trygg, konstig (eller kanske snarare ovan) men bra kombination. Men nu, i sann Annica-anda, har jag en dubbel känsla. Dels vill jag återta kontrollen och hitta tillbaka till bekvämlighetszonen och dels vill jag vara kvar för jag gillar känslan i den där mer utlämnande zonen. Jag är glad över att jag omedvetet vågade anta utmaningen och ta steget, oavsett vad som händer. Det kan ju bli så att steget in i den utlämnande zonen växer och blir en bekvämlighetszon. Och då menar jag inte att man lutar sig tillbaka och är nöjd utan att det snarare är så att bekvämlighetszonen har utökats och omfattar det nya, in a good way. Våga ta risker placerar sig inom ramen för den zon man känner sig bekväm i. Vissa dagar är bara all happy och vissa dagar kanske bjuder på mer utmaning och kanske inte all happy, men som ändå omfamnar en med en trygghetskänsla som får en att lyfta lite till. Och som gör en starkare!

Min helg so far...

Min fredag var galet bra på alla sätt...effektiv på jobbet (missade dock ett tårtkalas), fantastiskt härlig klass med finbesök och sen lika fantastiskt god mat och med så härligt sällskap. Deltagarna på klassen gav mig så mycket energi och glädje och den feedback som jag fick i salen och även via Jenny i receptionen gjorde att jag sträckte på mig så att PT-Magnus hade blivit stolt. Jag är så ödmjuk inför varje klass och är så glad över att deltagarna hittar till klasserna och gillar dem.

Idag var det dag 1 av The Nike Blast och jag har längtat sen förra året. Jag har dock inte varit lika pepp som jag hade väntat mig att jag skulle vara, men var övertygad om att det skulle komma på plats. Tyvärr så började dagen med dålig skyltning, lång lång kö och lite allmänt dålig logistik (en smal trappa upp till fem salar???) så jag och flera med mig missade första klassen. Väl en trappa upp stannade jag kvar. Spanade lite på några klasser, länge vid cykelsalen och sen var det dags för mig att börja träna. Äntligen!! In control med Kjell Olav Engen. Han får mig att bli nyförälskad i spinning varje gång han ställer sig på cykelscenen. Min opepphet försvann helt och jag bara satt där med ett löjligt leende på läpparna samtidigt som mjölksyran pumpade i musklerna. Härligt som attans! Sen försökte jag mig på att stå upp och ner med lekfulla Johanna Anderssons vägledning och jag avslutade dagen något tidigare än beräknat med Jessica Claréns spinningklass. Bra bas, bra känsla, perfekta intervaller men stumma ben på den här deltagaren.

Lite tråkigt att jag inte hade samma känsla under den första dagen av The Blast som jag gjorde förra året, men förhoppningarna är stora inför dag 2 imorgon.

Nu laddar jag i soffan och försöker få bort en lätt huvudvärk och en lätt frustration. Imorgon ska jag rocka igen!!